Lumumma

Efter två och en halv (!!) vecka har jag ikväll åter fått träna på f&s! En segdragen förkylning med bihålebesvär fick mig däckad. Men ikväll bestämde jag mig för att det fick vara nog. 

När jag inte får träna inser jag hur mycket min identitet är lika med träning. Jag tappar bort mig själv och blir seriöst deppig när jag inte får åka till f&s och ta ut mig totalt mina tre gånger i veckan. Det har blivit till en väldigt stor del av mig. Häftigt.

Jag hinner inte bara tappa kondis och muskelmassa under ett par veckors soffsittande, utan även jävlaranammat och tron på mig själv. Jag får flash backs från tiden när jag var passiv, inte hade ork och liksom stod utanför livet och tittade på. Tanken på att hamna där igen skrämmer upp mig ur vilken soffa som helst.

fotot ovan är dagsfärskt, taget efter träningen. sådär fånigt lycklig som man blir …

Igår fick jag ett paket av j. En vanlig onsdag i februari. Jag smälter.

Nej, jag vill inte att snön ska försvinna. Jag gillar den och jag gillar att skotta mig fram varje morgon. Jag gillar istapparna på vårt hustak och att pulsa fram i snö upp till låren. Det är lyx att få klaga på snön. Det kittlar trevligt att öht kunna gnälla lite över att det är så snöigt och kallt. Men självklart är snön och jag kompisar, och kylan.

Detta hindrar mig inte från att längta. Jag gillar att längta, det har jag alltid gjort. Jag måste alltid få längta till något, till någon - till något påhittat, till något verkligt. Låt mig längta och känna och svämma över. Och just precis nu tänker jag längta efter sommaren. I sommar kommer jag längta efter vintern, eller i alla fall hösten. Jag längtar alltid, bort eller hem.

Jag längtar efter färgerna, dom varma dofterna, den ljusa sommarkvällen. Jag längtar efter färska jordgubbar, grusvägspromenaderna, mjukglass i Söderköping. Jag längtar framför allt efter sjöar, vatten, bada, sandbotten, hav.

Det som är bra är att allt det där kommer. Allt har ju sin tid. Vintern och snön har sin, sommaren och färgerna har sin. Och längtan har sin tid.

(foton från sommaren 07)

mer vinter

Den här förmiddagen är det 27 minusgrader där ute. Det har ju varit så kallt förut i vinter, men man trodde liksom att det kanske var en engångsföreteelse. Nähä, för nu är det dags igen. 

Min förkylning går in på dag nr tio, och nu är jag riktigt trött på den. Det trycker över pannan och bakom ögonen, så igår ringde jag till vårdcentralen. Jag fick avsvällande supertabletter utskrivna, som jag nu hoppas ska göra sitt jobb bra. 

Snart är det februari och världens längsta oxmånad är äntligen slut.

Igår skippade vi både tacos och fredagkyckling och åt våfflor istället. Den med gräddfil, rödlök, rom och avokado var verkligen förbaskat underbart god. Ett strå vassare än sylt-grädde faktiskt.

Nu ska jag gaska upp mig, strunta i förkylning och bihålor, och köra igång lördagen.

“Det här måste va den bästa vintern”, sa T igår, och syftade på all snö.

Efter dom senaste dagarnas snöande gav vi oss ut och skottade fram nödvändiga gångar runt huset. Och bilen sopades fram. Vilken tur att jag gillar att skotta. Det är terapeutiskt på nåt sätt, och en trivsam fysisk utmaning. Att skotta fram trappor kräver viss lustfylld finess.

På kvällen knaprade jag Maryland Cookies. Satt som en smäck.

Önskar er en skön helg - det tänker jag ha!

» Här finns snötyngda foton från igår

Just när jag tagit upp läsandet igen efter lång tid, får jag ett jättevackert bokmärke i brevlådan. Tusen tack Cara.

när t får syn på bokmärket går hon och hämtar pysselgrejer och
börjar tillverka ett likadant … ♥

Har varit däckad av en förkylningsbacill i några dagar, och är det till viss del fortfarande. Idag känns det som om det vänder, och jag har vågat mig ut på en långsam promenad i solen med fiddeli.

Vik hädan jädra hosta så att jag kan få börja träna igen. Att äta eller dricka har inte heller varit någon hit på sista tiden då jag inte känt varken smak eller lukt. Fast idag, hip hurra, börjar mina sinnen komma tillbaka.

Peppar, peppar …

Några kort från idag, vår slow motion-promenad …

solen skiner på snön och allt blir vackert

här är vi!

our house i vinterskrud

kvällsmat: kycklingjox (kycklingfilé, lök, persilja, tomat, ingefära, lättkesella, sweet chilisås)

Nu blir det Let’s Dance och smågodis. Jag vet att det inte är lördag utan fredag, och att man på fredagar ska äta popcorn eller chips eller morotsstavar och inte godis. Men det skiter jag i. Jag är så trött på alla “ska” och “bör” och regler och normer hit o dit. Loosen up …

När jag var i affären och köpte godis fick jag till min stora glädje se Jessica Anderssons självbiografi i bokstället: “När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var”. Den har jag velat läsa länge men inte kommit mig för. Jag har inte läst en bok på säkert ett år, men nu är det dags. Jag har fått svårt att engagera mig i fiktiva historier, men verklighetsbaserade/biografier/självbiografier gillar jag.

Godis och Let’s Dance var det ja …

Ikväll har jag varit i missionskyrkan (!) och lyssnat på Joanna från Livsvinst som pratade om motivation och om sin viktresa där hon gått ner 80 kilo. Jag har följt hennes blogg länge, och blivit inspirerad som bara den. Att lägga om livsstil och med det gå ner åttio kilo förtjänar all respekt. En sån grej måste man vara förbannat tuff för att klara. Dessutom förbaskat modigt att ställa sig på en scén och berätta, våga ta pauser och se publiken i ögonen, våga.

Så nu är jag uppfylld av föredraget och känner mig faktiskt lite kaxigare jag också.

Joanna bloggar på www.livsvinst.se

fotograf:  Gisela Gatenheim