Lumumma

Vi var så förbaskat trötta ikväll, så vi åkte till Ikea och fick maten serverad åt oss. Skönt. Jag åt lax medans andra åt köttbullar. Barn grät* och stolar skrapade. Brickstället var fullt och potatisen var lite skinnig. Men vi hade det bra, lilla familjen.

* inte mitt barn alltså

—–

Duktig flicka: har rivstartat på friskis & svettis igen, efter långt uppehåll, med indoor walking i förra veckan och medelpass igår. Min träningsvärk idag är av utomjordiska proportioner. Varenda muskel gallskriker.

Såhär endorfinsalig var jag igår efter passet:

Är det september snart? Men, jag ville ju bada en gång till. Nu kallnar sjöarna, så även om det blir lite varmare och lite sol framöver, så lär vattnet vara riktigt kallt.

Fast, självklart välkomnar jag hösten å det tydligaste …

Minus 25 igår kväll. Coolt.
Jag har tränat på f&s i dagarna tre. Skönt.
Och gillade Stefan Sauk bäst i Let’s Dance.

till fredagsmyset igår: mango, blåbär, hallon, vaniljkesella och valnötter/mandel

Nu är det slut med sötebrödsdagarna.
Nu är det vikttabell, träningsdokumentation, stegräknare
och irriterande nyttig mat som gäller.
Jag är så peppad så det finns inte.
Tack för det 2010!

för dagen ny stegräknare.
jag har ju haft en förut,
så jag vet att konceptet funkar på mig.

Midvinternattens köld är hård och snön ligger vit på taken … underbart!

När både skola och jobb pågår ända fram till den 22 december, är det lite svårt att fatta att det faktiskt alldeles straxt är julafton. Många av förberedelserna får göras dagen innan. 

Nu, måndag tisdag, blir det slutspurt på jobbet, men sen blir det jansson, tomtar, julklappar och knäck för hela slanten. 

Fast redan igår blev det julstämning hemma hos mamma där vi hade mysig lill-jul …

PS. I lördags stärkte jag självkänslan med att välja att ge mig ut i 17 minusgrader och skrapa rutorna för att åka till ett extralångt pass på f&s - istället för att ligga kvar i sängen …

♥ Foton från helgen som gick - kyssar, snö & lite jul

Jag går och går.
Min identitet just nu: en som går.
Jag hittar nya vägar och går på gamla.
Igår gick jag bredvid en inhägnad skog.
Plötsligt börjar det grymta snörvla och nöffa bredvid.
Där går ett gäng frodiga leriga vildsvin.
Kändes lite udda.

Jag går och går och går och går.
Folk hälsar och nickar och ler.
Vi stannar och pratar och hundarna får leka.

Och så tränar jag. Nästan varje dag på sistone.
Vilodag under protest emellanåt.

Bilder från helgen …

det blev en grekisk sallad av vitlöken, olivoljan och basilikan från grekland - 
och av tomaterna från farfar - babyspenat, rödlök, fetaost och oliver

j klippte häcken - nu kan han inte röra armarna
(viss överdrift finns i kommentaren)

igår drack jag jasmine-te till frukost

jag går och går, i ur och skur

laddar för träning med musli och sillmacka

ipren är bra

mitt andra hem - fast jag gillar eg f&s i kanonhuset bättre -
på helgen är det dock tannefors som gäller

åker hem från f&s i mörker och duggregn, helt ljuvligt

Har gått rejäl runda i skogen och lunchtränat på f&s. Känner mig inte ett dugg duktig eller bra, för jag har slarvat in absurdum på sistone. Sicken loser man är. En loser som inte ger upp.

Har varit hos mamma ikväll. Hon är nyss hemkommen från Grekland, en liten ö som heter Poros. Vilken idyll den verkar vara. Jag fick med mig en smak av Grekland hem - basilika, vitlök och olivolja. Vad kan man göra för gott av det … nåt med tomater och kyckling kanske?

Klockan är 08.10, lördagmorgon. Jag har just mölat i mig en macka med kokt ägg, kaviar och lite grönsaker. Viktigt att bryta nattens fasta har jag nyligen läst.

Vid 10 blir det friskis & svettis. Ett rejält medelpass - utmärkt sätt att börja helgen på, sätta standarden. Dessutom med en förbannat inspirerande ledare idag.

Igår var det pappas födelsedag. Han skulle ha fyllt 71, och det var tre år sedan han dog. Man räknar snabbt ut att han var åt skogen för ung när han försvann. Igår letade jag efter ett foto från förr på datorn - ett svartvitt från när jag var nyfödd, med hela familjen på. Jättefint. Letade förgäves, slet mitt hår. Hade velat ha det igår, den 2 oktober. Men det är borta. Satt och tjöt till slut.

Pappa, som finns bland höstlöven
i oktobervinden
på hösthimlen
Var skulle han annars vara?

Har varit ute och tagit några foton på den tidiga hösten

♦ Här finns dom ♦

Varning! Här krävs kraftuttryck! För jag har varit så jävla bra ikväll!

Jag har fixat ett medel/station/70-pass! Och det var svettigt och jobbigt och alldeles alldeles … underbart.
Högre tempo än vanlig medel, massor av kondition och massor av styrka, snabba stationer med tyngder/kvastskaft/gummiband/brädor, snabba förflyttningar mellan stationerna + längre pass än vanligt.

Jag tycker att jag klarade det himla bra! På sista konditionsdelen hade jag väl inte mycket krafter kvar, men jag är förbannat stolt över mig själv som klarade styrkan och stationerna med bravur!

Och jag får aldrig aldrig aldrig glömma hur det var för några år sen. Hur långt jag kommit, vilken skillnad jag gjort!

En reminder finns här …

(Den suddiga toalettbilden på mig själv knäppte jag straxt innan passet - laddad och lite rädd!)

Jag har kommit igång med fokus på motion/träning/bra mat, efter Det Stora SommarFrosseriet. Jag har gått på några medelpass på f&s, och ikväll blev det danspass. Jag kände mig som en tafatt vandrande pinne, men gjorde mitt bästa: skakade axlar, rullade höfter, skuttade hit och dit. Svettigt blev det i alla fall, vilket var mitt mål. Att bli svettig, högröd i ansiktet och skittrött.

När jag kom hem gjorde jag några styrkeövningar eftersom detta inte ingår i dansen. Både kondis och styrka har tagit rejäl stryk efter sommaren. Hej hej mjölksyra! Som tur är vet jag att det går ganska fort att träna upp sig igen om man ligger i.

Som mellis ett par h innan passet åt jag fullkornstunnbröd m lax, lättkesella, rödlök, tomat, smörgåskrasse och sallad.

PS. Jag är fruktansvärt rädd för att halka av den här fokusen och slå mig guloblå. Samtidigt har jag lärt mig en ny grej sen sist - att jag kommer ramla, förr eller senare, jag vet det. Det tillhör spelet, och jag får inte vara så jäkla rädd för det - jorden går inte under. Jag får ramla och slå mig och bli deppig och svart, känna klart den känslan. Måste försöka avdramatisera detta, så att jag istället kan komma igen fortare och utan alltför många blåmärken.