Lumumma

T älskar solen och värmen, och det gör mig Lycklig. Hon badar i grannens pool mest varje dag, ligger i hängmattan, och idag på skogspromenaden utbrast hon: ÄNTLIGEN har det blivit VARMT! “Jaa, äntligen!” säger jag, från hjärtat.

Härom dagen påbörjade och slutförde T sitt projekt att göra om sandlådan till trädgårdsland.

Hon var så ofantligt duktig, jobbade från morgon till kväll, gjorde nästan allting själv. Hon tog bort allt ogräs som växte i den, alla rötter, alla spindlar, alla gamla leksaker … Hon hällde i jord och planterade. Och hon målade!

Marko låg i skuggan (mattes pojke) och tittade på …

Såhär fint blev det!

Önskar dig en glad midsommar!

Jag försöker få någon slags styrsel på Sommarlovstillvaron. Jag jobbar inte lika mycket och min roll är mestadels mamma och matte.

Jag har hittat ett lugn i insikten jag fick häromdagen: att jag sitter inne med alla svar som jag behöver, och att jag väljer bort besser wissrar. Min sanning vet bara jag, särskilt efter 40 år i branschen.

Jag håller fokus med iskall blick på målet och firar varje dag jag klarat av utan att trampa i klaveret. Detta kräver samma koncentration som den som cirkustjejen på enhjulingen på linan uppe i luften har. Jag lovar.

Jag tänker vara med. Jag tänker ta mig tusan vara med i den här leken.

Och sommaren. En dag i taget.

och jag tappar den där förbannade tråden
om och om igen
oftast springer jag ifatt den fort
får tag i den
och drar mig uppåt
igen

ibland orkar jag inte springa
för förtielfte gången
då lägger jag mig ner och ser
den tappade tråden glida iväg sakta

men jag är ingen som ger upp
inte än i alla fall
och i varje fall inte under någon längre tid
så till slut, alltid, reser jag mig upp
och springer ifatt, tar tag i, drar mig uppåt
igen
igen
igen

en av mina älskade promenadvägar

Har gått rejäl runda i skogen och lunchtränat på f&s. Känner mig inte ett dugg duktig eller bra, för jag har slarvat in absurdum på sistone. Sicken loser man är. En loser som inte ger upp.

Har varit hos mamma ikväll. Hon är nyss hemkommen från Grekland, en liten ö som heter Poros. Vilken idyll den verkar vara. Jag fick med mig en smak av Grekland hem - basilika, vitlök och olivolja. Vad kan man göra för gott av det … nåt med tomater och kyckling kanske?

Klockan är 08.10, lördagmorgon. Jag har just mölat i mig en macka med kokt ägg, kaviar och lite grönsaker. Viktigt att bryta nattens fasta har jag nyligen läst.

Vid 10 blir det friskis & svettis. Ett rejält medelpass - utmärkt sätt att börja helgen på, sätta standarden. Dessutom med en förbannat inspirerande ledare idag.

Igår var det pappas födelsedag. Han skulle ha fyllt 71, och det var tre år sedan han dog. Man räknar snabbt ut att han var åt skogen för ung när han försvann. Igår letade jag efter ett foto från förr på datorn - ett svartvitt från när jag var nyfödd, med hela familjen på. Jättefint. Letade förgäves, slet mitt hår. Hade velat ha det igår, den 2 oktober. Men det är borta. Satt och tjöt till slut.

Pappa, som finns bland höstlöven
i oktobervinden
på hösthimlen
Var skulle han annars vara?

Hu, vad jag neggar. Slår på mig själv. Donkdonkdonk. Som popcornkärnor i en het kastrull: vad kass du är, förbannat misslyckad, dålig på alla sätt. Gah. Det suger musten ur mig. Varför håller jag på såhär?

Ska ta min sedvanliga morgon/förmiddagspromenad nu. Dom där promenaderna brukar vara guld värda och ypperliga tillfällen för målträning och peppning, och för att klargöra saker och ting. Men igår bankade jag på mig själv under alla dom där raska fyrtio minuterna. Var helt slut sen.

Så vill jag inte ha det idag. Måste trycka bort negget när det kommer och på något sätt, hur jäkla omöjligt det än känns just nu, försöka lyfta upp och fram mig själv istället.

konstverk av Fernando Botero

det känns i luften
det känns i kroppen
allt blir tungt och varmt
fullt av
brännande tårar
det mjuka augustiljuset
tröstar

Enya - Caribbean Blue

i morgon är det tre år sedan
min pappa dog

• träningsflowet är bortblåst
• matintaget är under all kritik
• jag är en skittrist människa just nu
• och inte särskilt trevlig
• vart sitter stopp-knappen på den här bussen?

 Hijo de la Luna

nej! första april-solen är för skarp  
för vass  för avslöjande
en spotlight i fejan  en operationslampa  
varenda por syns  varje skavank

och håret blev för kort
och slingorna blev kassa
och kläderna för små

skorna är skitiga
och golvet
grus
hundhår
lerskvätt
överallt

jag dammsuger och skurar
till förbannelse

nästa dag
likadant

nä, vårolen är obarmhärtig mot den
som inte är lika vacker
som hannah graaf
som inte bor i en
miokatalog

men snart kommer kvällen och skymningen
räddar mig omsluter mjukt
klappar mig på kinden

Är hemma och är sjuk (febrig och dan), så någon större aktivitet pågår inte här. Har gått en långsam promenad i skogen med vovven - det gäller att vända i tid så man orkar tillbaka till bilen!

Nu ska jag tvinga mig själv att vila med ett inspelat avsnitt av helgens Let’s Dance. Jag blir glad av Let’s Dance och känner på mig att jag blir frisk mycket fortare om jag får se det igen. Gladast blir jag av Magnus Samuelsson, Laila Bagge och Morgan Alling.