Funderar på det där med vågen. Den har verkligen varit jättebra att ha, för att mäta och få struktur. Den har varit en förutsättning för att jag skulle klara detta. Men nu, när jag inte har så många kilon kvar samt tränar ganska mycket, känns den mest som ett stressmoment. I söndags kände jag mig hur bra som helst, kläderna satt finfint och jag kände mig lite smidig sådär. Och så har jag bara gått ner 2 hekto.
Det har hänt förr: jag har varit hur flitig som helst med träning och motion, ätit en massa nyttigheter och mår prima - och så väger jag mig med knapert resultat. Och plötsligt blir jag uppgiven och deppig. Risken för att tröstäta ökar och jag tappar motivation. På grund av vågen. Farligt.
Jag har också märkt att om jag håller mig passiv i några dagar, äter fjuttigt och inte tränar, så kan jag gå ner mer än dom dagar jag tränar och äter som en gud. Jag antar att det i det första fallet försvinner fett men inte byggs på med muskler, och därför syns det mer på vågen. Men vad är bäst - att inte träna och få större minus på vågen, eller att träna och få mindre minus på vågen?
Det sistnämnda förstås. Jag gör ju inte detta för några siffrors skull, utan för mitt faktiska välmåendes skull. Jag tror det är läge att gömma vågen och fokusera på hur jag känner mig istället.
Hittade en sida där det står många bra saker - bland annat detta:
“Släng ut vågen! Din vikt är totalt ovesäntlig så länge du inte med säkerhet vet hur mycket av den som består av muskelmassa, skelett, organ respektive fett. Det är inte så att en viss vikt representerar “i form” och en annan “för tjock” - det enda som spelar någon roll är “innehållet”. Har du en vältränad kropp kommer du att väga mer än genomsnittskvinnan eftersom du har mer muskelmassa. Samtidigt kommer du se smalare ut eftersom dina kilon består av fasta, smidiga muskler. Släng alltså vågen och rätta dig efter hur kroppen känns: är du stark, uthållig, smidig? Känn efter hur kläderna sitter och hur du ser ut i spegeln.”
Även Fredrik är inne på samma linje:
“När man har målsättningen på att gå ner i vikt, vad är det ni fokuserar mest på? Just det, vikten, och framför allt förändringen av den. Men är det verkligen vad ni ska fokusera på? Nej, naturligtvis inte! Varför ni inte ska göra det beror på flera saker. Det primära är att när ni tränar så sker automatiskt den fantastiska processen att ni bygger muskler. Muskelfibrer väger markant en hel del mer än fettceller, så tränar man hårt bryter man ner fett samtidigt som man bygger upp muskler. Det är en sådan balans att din ökade muskelvikt kan “överstiga” (i brist på bättre ordval) din nedbrutna fettvikt, varpå vågen faktiskt visar en högre vikt än tidigare. Sedan kan du också binda otroligt olika mängder vatten från dag till dag (kan skilja flera kilo i vissa fall) beroende på kaffedrickande, mängd annan intagen vätska, träningsdos, vilodos m.m.
—
Så egentligen har jag bara en sak att säga. Kasta ut vågen, träna på, ät vettigt och njut av allt som livet har att erbjuda! Du hittar ingenting positivt i att stirra dig blind på om några siffror blinkar 80, 51, 73, 65 eller någon annan siffra. Så länge du känner dig bra på insidan och dina hårda insatser mot en hela tiden bättre hälsa hålls igång… vad spelar det då, helt ärligt, för roll om du väger 55 eller 65?”
För mig var vågen otroligt viktig när jag hade mycket övervikt som skulle försvinna. Utan vågen hade jag inte blivit motiverad och jag hade svävat i en ovisshet som skulle gjort mig tokig. Jag har fortfarande ambitionen att nå min målvikt, men det känns numera viktigare att jag är stark och vältränad än att jag fort når målvikten.
Det händer regelbundet att jag ser tjejer på friskis&svettis som säkert väger 10 kilo mindre än jag, men som lägger sig på mage och flåsar mitt i armhävningarna, medan jag orkar fortsätta. Eller som inte alls orkar ta ut rörelserna och dra upp knäna under konditionen, då jag kämpar som en iller till sista sekunden. På så sätt har några kilon hit eller dit ingen betydelse. Slutsats: jag slänger inte ut vågen, men jag arkiverar den under några veckor, och fokuserar på känslan istället.
