Lumumma

Här finns fler foton från dagen!

Har haft heldags-besök av två tjejor jag lärde känna på spaterapeut-utbildningen. Vi träffas med jämna mellanrum och pratar spa, pratar annat, och har roligt. Dessutom brukar vi alltid få till varsin ryggmassage eller så - vore ju skam annars.

Jag fick fina saker - ett halsband från Pilgrim, en burk med hemgjorda ljuvliga jordnötsskorpor och lyxigt knäckebröd.

Vi käkade sallad med bland annat fetaost och avokado. Och så pastramikotlett (för flera år sedan sa jag till tanten bakom delikatessdisken att jag ville ha pastramiskinka - och blev nästan utskälld, för det var minsann kotlett. Sen dess är jag otäckt noga med att säga pastramikotlett och inget annat).

Till teet hade jag gjort en ananaspaj som jag allt som oftast ätit hos Pysseliten - den är himmelskt god. Nästan för god för att vara sann. Jag gjorde min paj efter ett recept jag hittade hos ICA.

Igår var vi på sjuårskalas hos kusinerna i småland. En solig, kall och blåsig dag.
Här finns ett gäng foton - hoppas att dom inte är för tungladdade!

Nu är jag så trött på all kolhydrat-skräckpropaganda, så jag måste få skriva en harang om detta. Varför blev det plötsligt så farligt att äta bröd, ris, potatis och pasta?

Det bästa sättet att må bra på, och att gå ner i vikt för att man har en hälsofarlig övervikt, är att käka allsidigt och välbalanserat av fett, protein, grönsaker och kolhydrater. Långsamma kolhydrater ger jämnt blodsocker, energi, viktiga näringsämnen och mättnadskänsla och finns t ex i pasta, bröd, baljväxter och ris.

Att en macka eller en potatis till köttbiten skulle öka sockersuget har jag aldrig märkt av. Där emot har jag upptäckt att jag blir riktigt vrålhungrig framåt kvällen om jag skippat kolhydraterna och bara ätit grönsaker till köttbiten/fiskbiten på dagen.

Att börja balta med kosten, ta bort viktiga byggstenar och näringsämnen, ger bara ätstörningar, överkänslig mage och en onödig och överdriven rädsla för vissa livsmedel. Och jag tror inte att “sockerberoende” handlar om ris eller bröd, utan mest om ett mentalt (och mänskligt) begär efter sötsaker.

Att skippa kolhydraterna och istället äta extra grädde, creme fresh eller smör, funkar säkert utan att man går upp i vikt. Inget hokus-pokus med det. Plockar man bara bort tillräckligt mkt av sitt övriga energiintag så kan man gå ner i vikt av både choklad, grädde och smågodis. Men då går man å andra sidan miste om viktiga näringsämnen - och hur mår egentligen blodkärl och hjärta i längden om man ersätter kolhydraterna med mättade fetter?

Vi behöver fett - bra sådant - som finns i t ex lax, avokado, nötter och olivolja. Vi behöver även mättat fett emellanåt för njutningens skull. Vi behöver kolhydrater, protein, grönsaker, frukt, fibrer, vatten och motion.

Att plocka bort en av dom viktigaste energikällorna, byggstenarna, sätter griller i huvet på alldeles för många som inte kan värja sig, magen blir överkänslig och kroppens naturliga signaler rubbas. Och till slut är man fast i skräck-för-viss-mat-träsket, och kroppen och knoppen vet varken ut eller in.

I dörren nere till höger gick man in till gymmet …

Idag har jag äntligen löst in julklappen från min mor: presentkort på det gym hon brukar gå till. Jag har inte varit på ett gym sen gymnasiet eller något sånt, så det var lite nervöst. Men det visade sig bara vara jättekul! Detta var inte sista gången jag gymmade. Ska väl våga mig in på friskis gym så småningom. Och äntligen fick jag springa - på löpbandet.  

Efteråt bjöds jag på skinkmacka och sparrissoppa.

Nu väntar en mjuk, varm fredagkväll.

Jag har klippt mig och är otäckt missnöjd. Jag börjar tro att jag är riktigt korkad när det gäller min frisyr. Jag vet ju så väl att jag vill ha någorlunda långt, någorlunda ljust hår. Likväl kommer jag allt som oftast ut från frisören med alldeles för kort, alldeles för mörkt hår. Jag må ha sett ut som en gammal hippie förut, men nu ser jag ut som en gammal tant. Deppigt.

Håret är tydligen viktigt, så mycket av ens personlighet sitter där, och stämmer inte frisyr, längd och färg överens med den man tycker att man är, så funkar det inte.

Just nu är jag beredd att springa till närmsta frisör och göra både blekning och hårförlängning - men självklart sätter jag mig ner och väntar på bättre tider istället. Färgen slits ju bort, och håret växer. Guskelov. Och till nästa gång vet jag vad som gäller: långt och blont. Bra.

Jag bearbetar situationen med en teckning.

Kom iväg på lite träning ikväll också - ‘puls’ - roligt och jobbigt.

Har lyckats köpa några saker till mig själv - bland annat Maybellines ‘dream mousse blush’. Precis som godis, fast man har det på kinderna istället. Ett creme-rouge. Och så lyckades jag faktiskt handla två blusar och ett par byxor. Jag fokuserade på ljust, färgglatt och blommigt - och ignorerade allt svart, som jag annars skulle ha slängt mig över. Hittade en härlig ljus och blommig tunika, lite hippie. Och en mer stillsam jeansblå blus/skjorta.

Extra trevligt är att den jeansblå är i storlek 40. FYRTIO! 4o. För ett år sen hade jag storlek 50, eller helst 52.

nya blusen i trevlig storlek …

Ikväll har jag tränat på f&s för första gången på två veckor. Jag har haft ngn envis bacill dom här två veckorna, med lite feber som hängt sig kvar. Nu är febern borta, och det var så otroligt roligt att få jobba loss på golvet. Jag log nog nästan hela tiden. Men kondis och styrka hinner avta betydligt under två veckor!

Idag har det varit vår i luften. Jag hade nästan glömt hur våren kändes - nu kommer jag ihåg. Jag tänkte att jag skulle fotografera februarivåren idag, och upptäckte att den mest handlade om ljus. Och skuggor.

snart är fårhagen grön, och den lilla kullen full av vitsippor …

där står jag, med kopplet i handen …

utanför sovrumsfönstret lyser februarisolen …

I morgon börjar sportlovet. Så mycket skidor och pulka lär det inte bli. Kanske skridskor i ishallen. Avundas Pysseliten som befinner sig i fjällen i gnistrande snö, swishandes nedför backarna, eller vågrätt i spåren.

På bilden ses en grej som jag tycker om - det är en nåldyna som jag fick av mamma i julklapp. Dom stunder jag syr är i stort sett obefintliga, men nåldynan är så fin så den pryder sin plats ändå.

Nu ska jag sluta mina grå-blå-gröna.

Idag har solen skinit vårlikt, hoppfullt och varmt. Solstrimmor på tapeten.

Vilken Lycka att hitta ett stort, mjukt kuvert i brevlådan. Med ett par helt underbara hemstickade raggsockor i!  Jag drog på mig dom, och det sa liksom  bara ’slurp’ - helt perfekta. Tack snälla Lillo, du gjorde min dag. (”skicka-ngt-hemgjort-utmaningen”)