Lumumma

Vilken bra valborg jag haft!
Orkar man så finns det hundra kort att titta på …

~ om två veckor tillbringar jag och spakompisarna en heldag på Centralbadet i Stockholm, med bad och behandlingar …

~ och ytterligare ett par veckor senare får vi besök av pysseliten med familj …

~ min cykel har jag dammat av - jag hade glömt hur kul det är att cykla!

~ i morgon är det Valborg - djur, korvgrillning och brasa på Björkö 4H-gård som vanligt…

~ det är fantastisk vår ute, och jag har nytvättade fönster …

~ jag går massor av steg, och börjar varje dag med en lång morgonpromenad…

~ idag ska jag äntligen slinga håret och bli blond igen …

Världens finaste fyller 9 år idag. Under lång tid har hon tjatat om att få en hamster, och vi har sagt blankt nej. Vi har ju en hund, det räcker väl? “Men jag vill ju ha någon alldeles egen att ta hand om”, sa barnet, och det fick mig att tänka efter. När jag var 9 år hade jag ett helt gäng zebrafinkar, och brorsan hade ett marsvin - utöver familjens gemensamma katt. Kanske är det så att när man är 9 år ska man ha ett eget litet djur - att det är en viktig del i barnets utveckling.

Efter mycket funderande kom vi fram till att en hamster får det bli. Gissa om favorit blev överraskad och enormt glad? Så ikväll åkte vi iväg och köpte den lilla varelsen, bur, tillbehör och en bok vid namn “Lycklig och frisk hamster”. Kanon.

I bilen på väg hem funderade dottern över ett passande namn på den lilla tjejhamstern i papperslådan. Hon kom fram till att ANN nog var ett bra namn. Jag fick bita mig i läppen, för just ANN är väl inte ett namn jag direkt förknippar med gnagare. “Anni kanske?” föreslog jag, och det var tydligen ännu finare än Ann, så nu heter hamstern ANNI.

Det känns kul med en hamster i huset. Det är nästan meditativt att sitta vid buren och titta på hur den kilar omkring i rören, badar sandbad, sitter i matskålen och äter … Välkommen Anni!

9-åring med sin fina, utbakade fläta som fritidsfröken gjort, har koll…

Anekdot från min 47 minuters morgonpromenad, jag nyss kommit hem från.

Sol, blå himmel, i början kyligt, så småningom svettigt. Första halvan, inga problem. Tog grusvägen förbi hästhage ett och hästhage två, svängde ner mot milspåret och naturreservatet. Bäckar och fotbollsplaner. Mötte joggare, hundrastare, gångare, barn som var ute och sprang på skoljumpan.

På väg hem igen uppenbarade hon sig plötsligt framför mig - en tjej/dam/tant i träningskläder och stavar. Stavarna höll hon mest i, utan att liksom pendla med armarna samtidigt. Mina armar for omkring långt mycket mer, utan stavar. Jag gick ganska länge bakom henne, och det gick rätt bra. Hon pinnade på i helt okej takt. Men så upptäckte jag att jag närmade mig successivt, lite för snabbt. 

Alternativ 1: sakta ner farten och slippa köra om, men vantrivas med att sega bakom henne. 2. Ta smällen det innebär att köra om någon som trots allt går halvfort. Det är lättare med dom som går riktigt sakta.

Nä, varför skulle jag anpassa mig till hennes fart? Hon måste passeras. Jag lägger i en högre växel och påbörjar min manöver. Ah, det kommer gå plättlätt, för jag närmar mig med stormsteg. Hon går rätt sakta trots allt. Till slut är jag väldigt nära och behöver bara stega förbi.

- Då ökar hon! Hon går snabbare och snabbare och även jag tvingas öka betydligt. Vad håller hon på med? Jag kämpar på framåt, och hon gör samma sak. Vi går bredvid varandra precis lika fort. Ljudet av våra steg i gruset är perfekt synkade.

Plötsligt känns det bara komiskt. Vill hon ha ett race? Jag tittar på henne från sidan, men hon är inte kontaktbar. Allt jag ser är hennes stora, svarta, pimpade solglasögon och hennes sammanbitna profil. Jag funderar på om jag ska utbrista något fiffigt, men det verkar inte riktigt vara läge för det. Hon är inte att leka med och hon vägrar släppa förbi mig.

Då tar jag beslutet. Jag skrattar till bara för att situationen känns så bisarr, och så börjar jag springa. Jag joggar en liten bit så jag kommer förbi, och så några steg extra. Jag saktar ner och börjar gå igen, och jag hör hur hon jagar mig. Jag får gå löjligt snabbt en stund innan jag märker hur hennes steg kommer längre och längre bort.

Det blev en morgonpromenad med en rejäl slutspurt. Och måtte jag inte möta henne i morgon igen. Då tar jag en annan väg.  

Say no more …

Ahh, jag har hittat ett nytt favoritpass - core. Jodå, jag har varit på core förut, men blev inte riktigt förtjust. Igår gick jag på en annan tid med en annan ledare, och jag blev såld. Tänkte väl det - jag har ju gillat själva idén med core från första början. Roligt var också att se att jag, när man fick välja mellan svår och lätt variant av vissa övningar, klarade dom svåra riktigt bra. Blev förvånad över att se att så pass många runt omkring mig valde dom lättare. Bra musik hade han också, ledaren - både Sting och Jamiroquay!

Igår var det vår! För två år sedan ratade och hatade jag våren och gömde mig helst inomhus när solen kom fram och kvällarna blev längre. Nu blir jag lycklig när jag inser att det kommer bli en varm, solig dag. Jag njuter av ljuset, ljuden, dofterna. Jag är med.

Efter coren igår gjorde jag en kvällsmat så som en kvällsmat ska se ut om jag får välja. Och det får jag ju. Ugnsstekt lax, kokt potatis, lättkesella med smörgåskrasse och dill, mogen söt tomat, purjolök, mango och passionsfrukt. Till Pretty Woman (vilken fånig film!) åt jag min utlovade choklad.

Söndag är lika med vägdag. Den dag då jag får landa ett tag och pusta ut. Varje söndag är ett delmål, en bit närmare Målet.

I veckan som gått har jag varit fokuserad. Morgonpromenader har det blivit nästan varje dag + andra promenader senare på dagen. Friskis&Svettis har jag besökt 3 ggr (bas+medel+ki balans).

Ett halvkilo ner visar vågen, och jag är helt nöjd, förstås. 73 kilo prick och jag har gått ner 29 kilo sen mars förra året. 29 låter … mycket. 5 kg kvar tills jag nått det mål jag satt upp. Oj. Fem kilo i början gick rätt snabbt och märktes inte särskilt mycket. 5 kg nu känns tuffare och märks mer eftersom jag inte har lika mycket kvar att ta av.

Det är tidigt än, men solen skiner från blå himmel - man får hoppas på att det blir vår och varmt idag. Och idag ska jag njuta (mörk) choklad - det var ett tag sen sist - och bara tänka glada tankar.

På Lätt Sommar finns vikttabellen.

Igår reste vi till småland. Stannade på Café Columbia i Kisa för lunch.
Jag åt en god tonfisksallad, medan andra åt våfflor … 

Man tager vad man haver …

Rostbiff med pepparrot, salladslök, bönsallad (från mcdonald’s!), ärter, galiamelon, gurka, lättkesella.

Idag har jag varit på KI Balans igen. Jag är så trött i kroppen (och för all del även i knoppen), så ett sånt pass kom lägligt idag. Det är så skönt att draaa och tänja.

Jag är flitig med mina morgonpromenader. Jag har en runda som tar ca 40 min i rask takt. Första delen är på en trist cykelbana bredvid en bilväg - andra delen sker på grusväg med ängar, skogar och hästar.

Så var det ju det där med snabb promenad innan frukost. Om detta är en bra idé eller inte tvista de lärde. Ena falangen tycker att promenad på morgonen med tom mage är en jättebra idé, eftersom man bränner fett som mest effektivt då. Blodsockret är lågt, insulinnivån likaså, en kombination som gör att fettet frigörs lättare från fettcellerna. Och eftersom man inte ätit något måste kroppen ta sitt bränsle från fettet.  

Sen finns det andra som påstår att träning innan frukost inte alls är särskilt bra, eftersom kroppen efter natten är pigg på att bryta ner muskelmassa. Vilket alltså skulle innebära att den raska promenaden inte bara skulle bränna fett utan även muskler.  Därför rekommenderas att äta ett mindre mål med både proteiner och kolhydrater + att sedan vänta ca 30 minuter innan promenaden.

Så, vem ska man tro på? Bli av med värdefull muskelmassa vill jag ju rakt inte. På något sätt känns alternativ 2 mest sunt, och mest logiskt. Det vill säga, att äta innan. 

Källor
Fettförbränning - hur fungerar det? Hudoteket.
Undvik muskelnedbrytning - ät före ditt morgonpass. Slim Jim.

Alltid lika trevligt när man överlevt en måndag… Måndagen utföll i och för sig rätt bra. Med både innan-frukost-promenad och friskis&svettis. Stegräknaren visar på ca 15000 steg, exklusive friskis.

Det blev hämtmat till lunch idag. Kycklingspett från Chili.

Ikväll har jag för första gången ätit frysta bananbitar. Hur gott som helst - segt, sött och iskallt. Jag hade kardemumma och kanel på. Kan tänka mig att kakao på blir en dröm.