Har haft ont i knäna i flera år - särskilt sen jag började träna och gå mycket. Det hugger till och bränner som eld när jag böjer benen/reser mig/sätter mig/går i trappor. Det är inne i knät, mitt på knäskålen. Jag har liksom förträngt att det är såhär och har lärt mig knep för att undvika smärtan. Jag har inte velat gå till läkare av rädsla för att få höra att jag har utslitna knän och aldrig mer får träna!
Men på sista tiden har jag känt av knäna mer - kanske bara blivit mer uppmärksam på dom och inte ignorerat det onda lika mycket. Och ‘tänk om jag förstör knäna helt om jag bara nöter på utan att göra något åt det’. Så för ett par dagar sen beställde jag tid på vårdcentralen, och idag har jag varit där.
Jag är så lättad efter besöket, och inget av mina skräckscenarion besannades. Enligt läkaren beror smärtan på min benställning - jag är kobent - inte jättemycket, men lite. (Dessutom vill mina fötter gärna gå inåt - jag får göra mig till för att gå rakt fram eller lite utåt med fötterna). Nåja, kobent var det alltså. Detta innebär att varje gång jag spänner låret, böjer benet, belastar knät, så åker knäskålarna lite åt sidan. Hade jag haft helt raka ben så hade knäskålen inte glidit åt sidan. Och detta kan orsaka smärta, framför allt när jag böjer knät. Så uppfattade jag det hon sa.
Det jag ska göra är att undvika övningar där jag böjer och sträcker knät/benet, reser mig upp från huksittande etc. Och så ska jag skaffa ett par rejäla knästabiliserande knäskydd med hål för knät. Och så fick jag en remiss till en sjukgymnast, och där ska jag få träna upp musklerna runt knät - på för mig rätt sätt - dvs med raka ben. Läkaren tyckte absolut att jag ska fortsätta gå och träna. Tack och lov.
Jag är så glad och lättad nu! Detta har tyngt mig länge! Jädra knän - tur att dom är snygga i alla fall. 
