Lumumma

Var på studentkalas igår.
Ett gäng foton kommer här …

♥ studentfirande i uttran

Trots den sena timman är jag alldeles glad och upprymd över att Eva Brunne fått flest röster i biskops-valet i Stockholm! Eva är tillsammans med min (barndoms)kompis Gunilla. Nu har dom bara några små fjantiga överklaganden (??) att ta hand om, så har Eva tagit hem biskopstiteln. Jag håller alla tummar.

Eva blir den första öppet lesbiska biskopen i världen!

Tjoho!

Artikel från DN
Artikel från QX
Artikel från SVT

Igår, besök hos svärfar i försommaridyllen. Hunden slängde sig vild och galen i vattnet. Vi åt sjömansgryta och klappade kopparödla. Jag hade bakat chocolate chip cookies som present.

Chocolate Chip Cookies ca 24 st

100 g rumsvarmt margarin
1 dl brun farin
1 tsk vaniljsocker
1 ägg
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 nypa salt
100 g mörk blockchoklad
50 g solroskärnor

sätt ugnen på 200 grader
arbeta ihop margarin, farin och vaniljsoocker med en elvisp
tillsätt ägget och blanda väl
blanda mjöl, bakpulver och salt och tillsätt det
grovhacka choklad och solroskärnor och rör ner

klicka ca 1 msk smet med ett par cm mellanrum på en plåt
kakorna flyter ut, så ta max 1 msk!
grädda i ca 10 minuter

Med detta tar jag några dagars ledigt från bloggen.
Ät kakor!

… men det har regnat nästan hela dagen. Spöregn, skyfall. Jag gillar ju regn, så jag är glad. Jag mår bra av regn.

Så fort det regnar lite så vill jag baka. Alltid. Så även idag. På med ugnen bara. Jag bakade muffins, jättenyttiga, jättegoda. Kardemumma och muskot.

I förmiddags gick jag en 45-minuters snabb promenad. I regnet, i oljerock. Det var jag och daggmaskarna. I eftermiddag har jag gjort ett pass, svettats, gjort rygglyft till förbannelse. Nu psykar vovven mig med bruna bedjande ögon. Han fattar inte att min kropp vill vila, att mitt knä bränner och mina hälsenor värker. Han vill gå ut, i skogen, springa lös i det blöta gräset. Okej då.

muffins så goda att jag blir gråtfärdig

recept. jag har bytt ut en del. glömde skriva dit att ist för psyliumfrön tog jag sesamfrön.

efter träningen: ngn slags salsa på melon, gurka, tomat och rödlök.
kokt ägg och skinka med pepparrot.

frukost

Har varit hos Ida idag och fått en ljuv (men rejäl) dubbelbehandling:

bodyscrub, aromainpackning, ansiktskur och helkroppsmassage. Två timmar.

Efteråt åkte vi hem till henne och åt broccoli/ädelostpaj. Och lite senare blåbärste & kakor. Nu har jag fyllt på förrådet så att jag kan fortsätta ge i mina egna behandlingar. Och kroppen jublar. Tack Ida!

en del av det mysiga behandlingsrummet

ida gör sallad till pajen

dröm-kök…

väl hemma igen uppenbarade sig en helt fantastisk regnbåge på himlen,
bilden gör den inte rättvisa!

I helgen gjorde vi en utflykt till Verner von Heidenstams hem, Övralid. Där är utsikten över Vättern fin som snus och allt är stillsamt. Vi gick guidad rundtur i huset som är bevarat som han lämnade det, gubben. I biblioteket står böckerna med blå ryggar för sig bredvid fönstren för att matcha Vättern och den blåa himlen. Böckerna med röda ryggar står vid ett annat fönster och matchar den röda Farfarsstugan utanför. Böckerna med guldrygg är placerade så att dom glimmar lägligt när solen skiner in.

Heidenstam var tydligen mycket för utsikt, för han lät bygga sin grav utanför huset med bedårande blick över Vättern. På sin dagliga promenad passerade han dom som byggde och förvissade sig alltid om att graven blev tillräckligt lång. En dag när det inte var någon i närheten la han sig i graven för att kolla. 

I Farfarsstugan kan man numera fika. Om man orkar vänta vill säga. Vi gick dit glada i hågen och trodde att vi skulle få äta någon av dom lockande kakorna som menyn utlovade. Det var kö in i en liten stuga där beställningarna skulle göras. Där stod en stressad tant utan leende och skrev besvärad upp vad folk ville ha.

Trädgården var full av kaffesugna människor som väntade. Sällskapet före oss ville ha kladdkaka. Den besvärade tanten sa irriterat att hon minsann inte visste om kladdkakan räckte, för det var så många som ville ha kladdkaka, så när turen kom till just dom kanske kladdkakan skulle vara slut. Hon kunde alltså inte garantera någon kladdkaka i slutändan. Sällskapet blev förvirrat och bestämde sig för morotskaka istället. Sen upplyste den kyliga tanten om att dom får vara beredda på att “få vänta en stund”.

Sen är det vår tur. Jag börjar med att fråga hur lång väntetid det kommer bli. Tanten rycker på axlarna och låter sin kalla blick antyda att det är fråga om en ansenligt lång stund. En halvtimme? försöker jag. Hon nickar ödesmättat. Att sitta och vänta, mer och mer frustrerad i en en halvtimme, på en troligen alldeles för snålt tilltagen kakbit gör jag inte. Det är mitt liv för värdefullt för.

Så jag upplyser mrs Barsk om att vi backar. Men vi köper varsin pinnglass, för dom får man direkt. När jag ska få växeln släpper hon mynten i luften för att liksom slippa nudda min hand. En del gör så. En peng ramlar ner på golvet och jag jagar den, får tillslut trycka till den med foten, böjer mig och tar upp den. Tanten tittar trött på, utan minsta ansats till att vilja hjälpa till. Bingo.

Hur kan en ovänlig människa få stå i ett café i en idyll dit folk reser åtskilliga mil för att få en upplevelse? Skämmes.

Men Övralid var vackert, och guiden var kalas. Fast matsäck blir det nästa gång. 

 Jag längtar hem sen åtta långa år.
I själva sömnen har jag längtan känt.
Jag längtar hem. Jag längtar var jag går
-         men ej till människor! Jag längtar marken,  
jag längtar stenarna där barn jag lekt

ur Ensamhetens tankar av Verner von Heidenstam

Jag måste skaffa ett par solglasögon. Världen är definitivt för ljus nu. Jag anar sommarens krävande intåg. Tre månader av brännande förväntningar, ljusa kvällar som alldeles för sent blir mörka, outtröttliga småbarnsmammor i shorts och bikiniöverdel med häcksaxen i högsta hugg.

Nu ska det ansas och trimmas och grillas. Vattnas, planteras och gödas. Nu ska man vara glad och brun och hårfri. Äta glass i stora lass och platsa i ärmlösa små toppar. Rycka fästingar, mosa getingar, elektrifiera flugor och dränka mördarsniglar. Sitta under ett träd och läsa deckare samtidigt som man målar staket, beskär rosenbuske och marinerar fläskfilé.

Är det okej om jag lägger mig under en sten till september? Kan någon annan marinera köttbiten, förinta ogräset, vara smalbrunochglad i ärmlös topp med en bottenlös källa av energi? Jag avstår gärna.

————-

Igår gick jag en stilla promenad med vovven.

♥ Här finns det promenadfoton i mängder

Jag är så GLAD! Sådär GLAD så jag egentligen inte vågar vara det, för då får jag säkert en kniv i ryggen plötsligt! Men om man bortser från det, så är jag så förbannat GLAD så jag vill hoppa och skrika!

- Jag ska gå på skrivarkurs på Ölands folkhögskola en vecka i sommar!!!

Kollade upp sommarkurser halvhjärtat för någon månad sen, mest för att få drömma lite. Idag insåg jag att snart är nog alla kurser fulla och ansökningstiden ute. Så jag kollade igen - skräckslagen. Sista dagen för ansökan är om fyra dagar - och skrivarkursen är inte full!

Så nu har jag fixat. Ansökan är ivägskickad och jag har ringt och kollat att den kommit fram och att kursen blir av. Johoro, jag fanns där och allt blir av och jag ska få bekräftelse och info inom en snar framtid. Efter det samtalet hoppade jag högt i behandlingsrummet och ropade något i stil med WEYYYHUUUU i bruten falsett.

Skrivarkursen pågår i fem dagar, 22-26 juni, och jag ska bo på internatet. På Öland. Skriva och längta hem. Fast det har jag kanske inte tid med? Dagarna verkar bli ganska långa. Bra. Å, vilken lycka detta är. Kom inte och hugg mig i ryggen nu bara!

22 juni … ett vackert datum, eller hur?

Jag läser på informationen om sommarkurserna:

“Alla femdagars kurser pågår från måndag till fredag 08.30 med avbrott för lätt lunch med kaffe. Dagen avslutas med en gemensam middag.”

Obligatorisk gemensam middag? Låter läskigt.

“Vi kommer under kursveckorna arrangera kvällsaktiviteter såsom cafépub och föreläsningar som tar upp intressanta ämnen kring kultur, konst, historia och natur och kanske någon kurs som visar upp sin verksamhet.”

Hoppsan, ännu mer social samvaro. Det blir nog bra.

“Hela internatet är täckt av trådlöst nätverk som gör det möjligt att koppla upp sig mot Internet och nätverket från det egna rummet.”

*drar en lättnadens suck*

Ölands folkhögskola

Idag när jag var på ICA för att köpa ett gäng blommor att plantera på farmors och farfars grav, såg jag en transvestit. Det är inte ofta jag sett en alldeles äkta transvestit - jag tror inte att jag någonsin gjort det. Jo, på TV, i diverse dokumentärer. Konstigt, att jag skulle se en transvestit live för första gången, när jag hunnit bli 39 år.

Hon stod där på ICA  och kollade på något, och först trodde jag att det var en ovanligt högväxt och storvuxen kvinna. För just denna person råkade vara lång och bamsig på nåt sätt. Sen föll bitarna på plats. Hon var så vacker! En lång, blond peruk med små smakfullt instuckna hårspännen, snygg lagom kort svart kjol och halvtunna strumpbyxor på fina ben. Jag missade att kolla skorna! Jag tror inte att hon var särskilt sminkad, och hon hade en praktfull näsa.

När vi stod i kön allihopa, passade jag på att studera hur dom andra runt mig betedde sig. Dom skötte sig bra tycker jag. Jag skulle ha velat gå fram till henne och säga: ‘vad fin du är!’ Men det gör jag ju inte med någon annan för mig okänd person, så att göra det nu skulle kanske vara … fördomsfullt? Å andra sidan kanske det vore trevligt att få höra något positivt till skillnad från dom gliringar som jag antar är betydligt vanligare? Å tredje sidan tänker jag ofta att jag skulle vilja gå fram till folk, transvestiter eller inte, och säga: ‘vad fin du är!’

Jag blev så glad av att se henne på ICA, i sitt blonda hårsvall och snygga kjol. Jag kan stundom bli tokig på att alla enligt någon outtalad norm ’ska’ vara likadana, gilla ungefär samma saker, se ungefär lika ut, resa till samma ställen, leva likadant och över huvud taget stöpas i samma form. Och skiljer sig någon från mängden tisslas det och fördöms. Därför blir jag lycklig när någon har det sanslösa modet att våga sticka ut och stå för den som den är.

Det är så skönt att kunna säga att jag är inne i ett träningsflow igen, och med det följer bra mat. Jag kämpar på med mina ups and downs helt enkelt. Skam den som ger sig.

varför låter jag så jäkla flåshurtig? jag är verkligen inte flåshurtig.

Sätter in ett foto på god macka jag ätit idag: gegg underst och överst gjord på avokado, lättkesella, citrosaft, persilja, rödlök, äpplemos och vitlök (mixat), tomat, gurka och stekt lax. Mamma var här och åt hon också.