Lumumma

2 år sen …

Under min andra dag på öland rymde Marko. Jag var lyckligt omedveten om dom dryga fem (!!) mardrömstimmarna som utspelade sig här hemma.

Vår tomt är förseglad med staket, grind och kompostgaller. Kompostgallret knäpper vi upp när vi klipper gräset, och nu hade det inte varit ordentligt ihopknäppt på ett par veckor. Bara att traska över det. Marko har aldrig visat några tendenser till att vilja sticka iväg,  så vi trodde att läget var lugnt.

Så den där dagen jag var på öland, var han ute i trädgården och skötte sig själv ett tag. Efter tio minuter skulle J titta till honom, och då var han borta. Borta!

Nu började J och T sina fem timmars letande i ovisshet. Dom cyklade runt i området och närliggande områden, frågade, ropade. Dom åkte till dom skogar vi brukar gå med honom i. Samtidigt ville dom ju vara hemma ifall Marko skulle komma tillbaka. Polisen ringde dom förstås.

J skulle ha kundbesök samma dag och var tvungen att förbereda inför det. Samtidigt som oron gnagde (skrek!!). Var Marko påkörd? Irrade han förvirrad och ledsen omrking i något solgassande villakvarter? I en skog, på en stor väg? Hade någon tagit honom?

Att jag inte ringde hem under dom här timmarna var osannolikt lyckosamt. Hade jag gjort det och fått veta vad som hände, hade jag hamnat på psyket, jag lovar. En hund blir ju ens barn, en familjemedlem.

J ringde polisen, som satt i Norrköping, och hade ansvar även för Linköping. Hon tittade i datorn efter inlämnad svart labrador i Linköping, men nix, det fanns ingen.

Dom letade vidare och frågade på ett dagis efter Marko. Där hade en fröken hört hur en kvinna pratat med någon om att hon hittat en hund som hon kört till polisen!

J ringde polisen igen, men nope, ingen vovve inlämnad. Nu fick J säga på skarpen att han hört hur någon faktiskt lämnat in en hund. Polisen i Norrköping ringde Linköpingspolisen manuellt istället för att kolla datorn, och fick då veta att en svart labbe kommit in. Datasystemet hade alltså inte funkat eller den mänskliga faktorn hade varit framme.

Hade dagispersonalen inte hört tanten prata om hunden hon lämnat in och hade J inte frågat dagisfröken hade vi alltså inte fått veta att han fanns hos polisen! Till saken hör att dom senare fick veta att markos chip i örat, med kontaktuppgifter,  inte funkade … 

Nu åkte J och T till polisstationen och där fanns en glad Marko. Drygt fem timmars ångest och skräck var över.

Som sagt, prisa gud att jag hölls utanför detta.

Man undrar varför han stack. Skulle han leta efter mig? Var det en katt eller en hare som sprang förbi? Marko vägrar berätta. 

Igår kom jag hem från min ölandsvecka. Är fortfarande lite omtumlad och väldigt trött - mycket av mig är kvar där en stund till - tankarna och känslan.

Jag har satt in en massa kort från öland i alla fall. Håll till godo.

♥ Skrivarkurs på ölands folkhögskola en vecka i juni 09

Som sagt, midsommarinlägget försvann, men här kommer iaf en länk till mina midsommarbilder. Har även lyckats rädda några kommentarer, men inte alla …

♥ midsommar 09

Jag njuter! Medvetet porös kastar jag av mig alla skydd, lutar mig tillbaka och låter mig översköljas!

Ännu en vacker dag med vackert innehåll. Nu sitter jag i biblioteket och laddar inför att skriva en fortsättning på det anslag/spänningsuppbyggande inledning jag skrev tidigare idag. Detta ska sedan bli föremål för textanalys i morgon. Och jag ska analysera andras texter, förstås. Jag skriver om en ganska sorglig man som sitter på en bänk och väntar på en kvinna. Jag har inte bestämt mig för om hon kommer dyka upp eller ej. Än så länge sitter han där och väntar nervöst i sin gula skjorta. Jag känner att han behöver en fortsättning, stackarn, så lite stressad är jag just nu.

Citat från någon (?) från gårdagens lektioner: “Litteratur är koncentrerat språk. Poesi är koncentrerat språk så långt det går.” Ah, gillar detta, eftersom jag gillar poesi mest.

Tänkte bjuda på några saker jag skrivit på kursen. Först, en ikon (ikon=bild), en stillbild som blir levande. Jag valde en plats ute, på skolområdet, satt på en filt och skrev. Först, torr uppradning av det jag såg, sedan får bilden liv:

gräsmatta, vita blommor, partytälttak i lusthusform, silvertak med stålpelare, svensk flagga i toppen, stora blommande träd, lila blomsterrrabatt

sommarkvällens intåg
mjukar upp kanterna
på dagens vassa ljus
nu tar dom varma färgerna över
och lugnar människans kravfyllda
desperation efter aktivitet
och prestation

trädens skuggor smeker ro
över solsvedda kroppar, blossande kinder
spotlighten som vräkt över jorden
ersätts av vinröda papperslyktor
som gungar soft i kvällens vagga

nu ska det bli dans
under dansbanans uppspända himmel
drömmar ska bli till
subjektiv verklighet
med hjälp av vinets förföriska vänskap

människorna kapitulerar
för en stund
låter sig blåsa för vinden
logiken tar paus

dagen tog orken ytan och styrkan
kvällen får känslan svagheten och längtan

—-

Haiku har vi skrivit också. Det måste man ju. Japansk versform där rad ett ska ha 5 stavelser, rad två 7 stavelser och rad tre 5 stavelser. De två första raderna ska beskriva en grundstämning och den sista ska förskjuta perspektivet på grundstämningen, överraska. En haiku ska eg vara en naturbetraktelse där årstiden ska antydas, men behöver inte vara det.

junisol flödar
himlen blå utan ett moln
längtar hemligt höst

–

trötta fötterna
släppte hon fria från skor
skorna andas ut

——

Jag måste återvända till mannen på bänken nu - han väntar! Ska bara säga att jag och två kompisar i eftermiddag tog bilen till en söt gårdsbutik/kafé och satt i en lummig trädgård och åt hembakad morotskaka med jordgubbar.

Jag njuter!
Kramar.

Kvällen kommer gå i föreläsningarnas tecken, varför jag smiter till datorerna i biblioteket nu på förmidagen för att andas lite.

Först vill jag säga att mitt inlägg från midsommaraftonen försvunnit. Min ambition är att återställa det och även dom fina kommentarer jag fick.

Jag trivs som fisken i vattnet på Ölands folkhögskola. Det är fjärde tillfället i livet jag går på folkhögskola, och jag känner mig alltid lika hemma. Här ser man till hela människan, som någon sa, alla bitar.

Jag har just varit på en föreläsning av poeten Johan Nordbeck, om Gunnar Ekelöf, och är uppfylld och inspirerad. Det bubblar i bröstet. Kan man få endorinkick av ett poesi-föredrag? Självklart. Här ska läsas Ekelöf! Tnkte dela med mig av några godbitar:

“Allt som står skrivet, står skrivet mellan raderna”

Fick en aha-upplevelse och ngn slags bekräftelse av detta! (Å! Nu kom min underbara nyfunna vän Birgitta förbi och var rar!) Alltså, allt som står skrivet står skrivet mellan raderna. Det har jag ju alltid tyckt! Vilket också förutsätter att det står något på raderna. En text där man inte kan utläsa något mellan raderna känns platt och utan mening. Nu blev det hårddraget, men lite så känner jag.

“Likgiltiga de som dyrkar en gud, likgiltiga de som dyrkar en jävul”. Ur en dikt av Ekelöf. Fick rysningar av den strofen! Johan Nordbeck berättade att det handlade om att inte tro på det enbart goda eller det enbart onda, utan att tro på det som finns mitt emellan. Det är i det som det fruktbara finns, det som kan växa. Det är där kärleken, leken och livet finns. Ungefär så. Ytterligare en bekräftelse på något jag tror på.

Jag tror att inget, eller iaf mycket lite, är antingen svart eller vitt, solklart det ena eller det andra. Så enkelt är inte livet. Jag blir rädd för dom tvärsäkra som skriker: jamen, såhär är det ju! Jag tror att det är i nyanserna som man kan utvecklas och kanske hitta någon slags väg att hantera livet på. “Likgiltiga de som dyrkar en gud, likgiltiga de som dyrkar en jävul”.

Till sist Gunnar Ekelöfs dikt Jag tror på den ensamma mäniskan, vilken tilltalar mig, och nog måste läsas många gånger …

Måste springa till matsalen nu - maten här är alldeles för god. Tack o lov finns en lika god salladsbuffé, så jag tar mycket av den och lite av det gräddiga. Sen ska jag göra eftermiddagens uppgift som ska redovisas senare idag: leta upp en plats, ta en bild utan kamera, göra ord-kroki och sedan med mycket fantasi ge bilden liv.

Jag tror på den ensamma människan
på henne som vandrar ensam
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti-människa.Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.

Jag är så nöjd! Hittat fantastiska kompisar, skrivit en massa, gått långpromenad ihop med kompisarna på vacker ölandsväg, ätit alldeles för god folkhögskolemat, druckit en cider på puben.

Nu ska jag göra läxa, denna sena timme …

Återkommer med fler detaljer. Kramar.

Klockan är 18.32, jag befinner mig i biblioteket på ölands folkhögskola … det snurrar lite efter resan: hitta, leta rätt på husmor, installera sig i rummet …

Koden för att (ev! om jag klarar det!) kunna använda min egen dator får jag först i morgon. Tack o lov (prisa gud liksom) finns här en radda datorer i bibblan. Jag är uppenbart gravt datorberoende, eller kanske snarare beroende av kontakten utåt jag får genom datorn. Likaså beroende av att uttrycka mig via datorn. Nu sitter jag här och andas. Ljuvt. Grabbar tag i någon slags trygghet.

Hur långt är det till Öland från mig - 30 mil? Resan gick bra, smärtfritt. Lyssnade på Sommar med Tomas Ledin. Stannade i Kalmar, på KalmarRasta, och slog en drill. Samt köpte en macka med ansjovis och ägg. Sen körde jag över ölandsbron, förbi Färjestaden, tills jag kom till Skogsby och skolan. Jag kom fram vid 16 ungefär, och veta av en annan förvirrad att “ingen var här”.

Tog bilen en bit tillbaka och gick in i en mataffär, köpte tandborste, tankräm, körsbär, nektariner, bananer, måltidsersättningsbarer, vatten med mangosmak, 4 extrastora värmeljus, 2 flashiga tidningar och en ask läkerol. Sen åkte jag tillbaka till skolan. Mötte en tjej med nyckelknippa som berättade att husmor komer vid 17 (20 minuter framåt i tiden). Jag gick tillbaka och städade bilen. Gnodde med våtservetter och lyssnade på radio.

Rummet ligger i ett litet enplanshus mitt emellan två andra likadana hus. Mitt heter B. Mitt rum heter 8. 8B står det på nyckelkortet. Rummet är ganska klaustrofobiskt och har lite fängesletouch - men det är fräscht och snyggt - med tillhörande fräschosnygg toalett med dusch. Man kunde få bo i ett rum med toa och dusch i korridor. Det ville inte jag. Allrummet har moderna möbler och ser hur 2000-tal ut som helst. Det har jag aldrig upplevt på en folkhögskola. Där brukar man förflyttas åtminstone 20 år tillbaka i tiden. Men inte i hus B, inte i 8B.

Jag sitter inte ensam här och knappar. Det sitter en tjej till två datorer bort. Det känns bra.

I ett folkhögskolerum är väggarna kala och fönsterbrädan tom. Detta för att dom elever som bor där längre perioder ska kunna sätta upp egna planscher/kort/tavlor. Det kan ju inte jag göra - men jag snodde ett djupt fat från det gemensamma köket, la mina körsbär i det och ställde i fönstret. Och så ställde jag dit värmeljusen. Tändstickor glömde jag köpa.

Jag har ställt in toalettgrejor, smink och sånt i toalettskåpet, hängt upp handdukar, hängt och lagt in kläder i garderoben, placerat ut frukt, skrivböcker, tidningar. Och bäddat sängen. Pratat med grannen som är en tjej i min (?) ålder, som ska samma kurs. Lyssnat på 3 glada och högljudda pensionärer som med all sannolikhet ska gå akvarellkursen.

Jag har kollat lite på omgivningarna, men känner att jag inte orkar ta in mer sånt idag. Jag sparar promenerande, utforskande och fotograferande till i morgon eller någon annan dag. Min hjärna måste vänja sig successivt.

Tack o lov för denna paus vid datorn. Nu kan jag andas igen. Mitt nästa drag är att smyga in i huvudbyggnaden och leta rätt på caféet. Där kan man tydligen få fika om man är på det humöret. Jag har ju inget behov av varken kaffe eller te, men kolla läget kan man ju alltid.

Kramar från utmattad, något omtumlad, Josse.

Over and out.

Har hälsat på mamma idag. Och solen sken, en försiktig sommardag. Jag utbrister till höger och vänster att ja visst är det skönt med värme och vad härligt det är när solen skiner. Kanske blir det till slut en självuppfyllande profetia?

I morgon ska jag samla ihop mig själv och inventera inför sommaren. Min garderob äger nästan bara svart och höst. I morgon tar jag på mig skygglapparna och plånboken och bara gör det. Köper allt som behövs för en sommar. Jag har skrivit en lista. Utan lista kommer jag hem utan någonting alls.

På listan har jag skrivit sommarbyxor, sommartunikor, sommarskjorta, sommarkjol, sommarbh, sommarskor. Och sommarögonskugga. Glöm för guds skull inte primer! ropade Susanne. Så primer ska jag köpa också.

Skorna är så gott som fixade. Gick förbi en skoaffär idag och fick syn på en reklamaffisch med apsnygga ballerinaskor med rem runt vristen och en tuff brud. Gick in och kollade, men storlek 39 fanns inte. Mina långa tår ställde till det i trettioåttorna. Men till i morgon har dom fått in ett par 39. Så i morgon har jag mina fina. Yes. Sommarskor: check!

Jag åker till Det Stora Köpcentrumet och river till mig mina sommarkläder. Men sen åker jag in till stan och kollar igenom Indiska.

Hos mamma satt vi i liten lummig oas och åt grekisk sallad. Sen åkte vi till lilla centrumet och gick på café. Jag åt nån mousse. Moussen var god. Och på torget kom den ena efter den andra och sa heeej och kramades. Det var gemytligt småstadsidylliskt. Vi köpte varsin trähackspett som gungade i sin stålfjäder. Nu hänger den i kastanjen.

Min nervositet inför veckan på Öland börjar anta omänskliga proportioner. Bilder poppar upp i min överhettade skalle: Jag kör över Ölandsbron. Jag anländer till skolan. Jag går bortkommen på skolgården och letar. Jag sitter ensam på en hård säng i mitt rum med fula gardiner. Jag går runt i omgivningarna och fotograferar vilset. Jag presenterar mig inför granskande ögon. Jag äter lunch och försöker hänga med i samtalet. Jag skriver det som vi ska skriva. Jag söker kontakt med någon, frågar frågor, svarar svar. Jag har på mig mina nya skor. Jag åker till havet.

En bra sak med sommaren är jordgubbar. Jag äter jordgubbar nästan varje dag. Svenska, söta, röda, godis. Jordgubbar är bra. 

T funderar på hur hon ska kunna både hålla i fatet (med båda händerna)
och ta en pannkaka samtidigt. Salladen med vitlökstimjansvinegrette var
somrig och god.

Lyssnar på mormor som berättar något

På Sandelius drack jag kaffe, för ovanlighetens skull,
och åt jordgubbspassionsfruktsmousse.

ibland får jag höra att jag gömmer mig bakom min kamera

Sommarlovet har börjat. Så värst somrigt känns väl inte vädret - men tids nog … Skolavslutningen såg ut att bli en regnig historia, vilket skulle ha varit sorgligt för alla finklädda barn på skolgården. Men precis när barna travade in klassvis på gården sprack molnen upp och sedan sken solen hela den där timmen. Ibland undrar man …

♣ Foton från skolavslutning och foton på tygsaker skapade av kreativ 10-åring