Lumumma

Alla helgona-helgen närmar sig, och jag tycker att det är en väldigt fin helg. Det är fantastiskt att gå och kolla på alla ljus på kyrkogården, att minnas och hedra dom som inte längre går omkring på jorden.

Fotot är från i tisdags då vi var vid minneslunden och tände ljus för pappa. Då var det inte så många ljus tända än. Men vid Alla helgona blir särskilt minneslundarna häpnadsväckande vackra med alla ljus som trängs på en gemensam plats. Glöm inte att titta på minneslundarna - som ju är till för alla - där kan man sätta dit ljus och minnas vem man vill. Ikväll eller i morgon åker jag till farmors och farfars grav och tänder ett par ljus där.  

Jag har funderat på detta med grav och minneslund. Visst kan det ha sin poäng med en grav, en gravsten, en fast plats att kunna gå till. Ett moment. Fast jag lutar nog åt att denna plats som blir en fast punkt att besöka, inte behöver vara just en grav med en sten.

Jag tycker att man lika gärna eller ännu hellre kan skapa sin egen plats som representerar den som är död. Det kan ju vara flera ställen för all del: en plats i skogen, ett träd, en äng. Eller något ställe mitt i stan! Och minneslundar finns ju på varenda kyrkogård (?) och man slipper vara beroende av att vara i rätt stad, på rätt kyrkogård, vid rätt grav.

För mig finns inte den döda kvar i sin kropp - kroppen har liksom gjort sitt - så ett skelett i en kista i jorden år ut och år in tycker jag känns rätt onödigt. För mig är den döda just död, men lever vidare genom mina minnen. Man påverkas ju fortfarande av personen - kan tänka sig vad den skulle ha tyckt i en viss situation, vad den skulle ha gett för råd, vad den skulle ha tyckt varit roligt.

För mig finns den döda ingenstans och överallt - i min skalle och i mitt hjärta.

Har haft en trevlig kväll med mor och bror. Och våra barn. Först till minneslunden och tända ljus och lägga blommor för pappa. Sen hem till mamma och laga kycklingwok samt äta den. En mysig bra kväll.

Jag går och går.
Min identitet just nu: en som går.
Jag hittar nya vägar och går på gamla.
Igår gick jag bredvid en inhägnad skog.
Plötsligt börjar det grymta snörvla och nöffa bredvid.
Där går ett gäng frodiga leriga vildsvin.
Kändes lite udda.

Jag går och går och går och går.
Folk hälsar och nickar och ler.
Vi stannar och pratar och hundarna får leka.

Och så tränar jag. Nästan varje dag på sistone.
Vilodag under protest emellanåt.

Bilder från helgen …

det blev en grekisk sallad av vitlöken, olivoljan och basilikan från grekland - 
och av tomaterna från farfar - babyspenat, rödlök, fetaost och oliver

j klippte häcken - nu kan han inte röra armarna
(viss överdrift finns i kommentaren)

igår drack jag jasmine-te till frukost

jag går och går, i ur och skur

laddar för träning med musli och sillmacka

ipren är bra

mitt andra hem - fast jag gillar eg f&s i kanonhuset bättre -
på helgen är det dock tannefors som gäller

åker hem från f&s i mörker och duggregn, helt ljuvligt

Jag har ganska lätt för att svänga mig med stora ord. Jag tycker att saker är “fantastiska”, “underbara” eller ”fruktansvärt fruktansvärda”. Jag hatar eller älskar, är svart eller vit. Det kan vara ganska kul och spännande med stora känslor och stora ord, men också rätt jobbigt. Ofta drömmer jag om att få vara Behagligt Lagom.

Som tur är finns det personer runtomkring mig som är coola och tar ner mig på jorden när det behövs. Ett strålande exempel står dottern, 10 ½ år, för. Det var igår, vi skulle iväg och jag hade packat en väska till henne. T berättar att just den där väskan har hon fått gratis i en klädaffär när hon och pappa var och handlade.

- Men det är ju helt otroligt! ropar jag entusiastiskt. - Den är ju så otroligt fin!

Hon blir tyst en stund och säger sedan:

- Nej, otroligt är det ju inte. Jag menar … man kan ju förstå det. Det är ju bara en väska liksom. Men om man tänker på hur stor solen är - att det får plats en miljon jordklot i solen - det är otroligt.

Hur som helst så önskar jag alla andra och mig själv en otroligt skön fredag.

Igår låg dimman tät mest hela dagen. På vovvepromenaden på förmiddagen blev jag knockad av hur vackert det var! När vi gått klart åkte jag hem med vovve, hämtade kameran och gick i stort sett samma promenad igen - nu fotograferandes.

Äntligen fick jag lite rejäl, vild och vacker höst på bild.  

♣ Promenad i dimma vid Smedstad dammar

Har gått rejäl runda i skogen och lunchtränat på f&s. Känner mig inte ett dugg duktig eller bra, för jag har slarvat in absurdum på sistone. Sicken loser man är. En loser som inte ger upp.

Har varit hos mamma ikväll. Hon är nyss hemkommen från Grekland, en liten ö som heter Poros. Vilken idyll den verkar vara. Jag fick med mig en smak av Grekland hem - basilika, vitlök och olivolja. Vad kan man göra för gott av det … nåt med tomater och kyckling kanske?

Igår var jag på djurkliniken med Marko, som ådragit sig ngn slags ögoninflammation. Och öroninflammation … Han tycker nog att det är ungefär lika kul att gå till doktorn och bli undersökt, som vi människor tycker. Och det där jädra hala bordet som hissas upp i luften gillar han inte ett dugg. Men han hoppar upp ändå, och låter sig hissas.

Min roll som matte är att hålla fast vovven som helst av allt vill hoppa ner, och försöka få honom att sitta stilla medan veterinären kör ner lampor i öronen, träspatlar i svalget, kollar i ögonen, på tänderna och känner på lymfkörtlar.

För den som inte vet så är en labrador stark när den väl bestämt sig. Nu satt Marko visserligen stilla och duktig långa stunder, men emellanåt var han påväg ner/bort, och då är det bara att ta till alla krafter man har. Och lite psykologi. För att kunna hålla fast en hund krävs att man litar till 100 % på hunden och att hunden har 100 % respekt för matten/hussen. Annars kan det ju gå illa.

Jag fick glasklart bevis på vilken totalt lojal och trygg hund Marko är, att han vet vem som bestämmer och att han litar på mig.

(Han stack in sin nos i min armhåla när doktorn gjorde en paus i den otäcka öronundersökningen - killen). 

På kvällen kom svärfar på besök och firade J som fyllt nyligen och mig som fyller snart. Han åker utomlands snart och blir borta en bra stund. Vi fick en underbar handblåst glaslampa från ett litet glasbruk i Vimmerby. Nä, det är inte en sån där lampa där bubblor åker omkring av värmen - bubblorna som syns är fasta.

Svärfar hade med sig tårta och jag hade köpt katalaner och bondkakor på konditori. Små färska katalaner är nog bland det godaste som finns. Och bondkakor , lite sega i mitten, är väl rätt ljuvligt det med.

Vi fick hemodlade tomater också.
Härligt.

Sen åkte svärfar hem och fredagskvällen fortsatte. Jag gjorde lasagne som vi åt på tallrikarna jag köpte till min 40års-fest. Å, vad jag gillar dom - blåbären sticker upp som små knoppar. Köpta för 17 kr styck på Ö&B. Jag älskar Ö&B.

Snipp snapp snut, så var den fredagen slut!

Plötsligt insåg jag att det är höst på allvar, och jag har inte hunnit med. Tänk om jag vaknar upp en dag och alla löv är borta från träden och jag har missat att dokumentera Den Vackra Hösten, den med fantastiska färger och lukter. Så idag tog jag med mig kameran ut.

Först åkte jag till farmors och farfars grav, för att göra lite höst där. Sedan tillbaka till stan och Trädgårdsföreningen, där jag tänkte höstfota. Det var flera år sen jag fotade där.

Jag minns ett tillfälle då vi gick i Trädgårdsföreningen på hösten och massor av knallgula lönnlöv hade fallit ner på marken. Ett hav av löv genom en allé.

Jag hittade stället jag mindes, men alla löv satt kvar på träden, och dom flesta var dessutom gröna fortfarande. Jag blev så besviken och samtidigt fick jag känslan av att  ‘jag måste härifrån - NU’.

Jag gick snabbt mot bilen, men råkade på en underbar stentrappa ner mot parkeringen som måste förevigas. Panikkänslan blev bättre, lusten att fota kom tillbaka, och jag genomförde min fotorunda.

Höstdokumentation 09

Nä, jag har inte fyllt 40 än. Jag är blott 39 späda år. Ett tag till.

Men min 40års-fest hade jag i lördags, och jag är mer än nöjd. Jag tyckte det var ett varmt, skönt kalas med mycket prat, mat och skratt. Kärleksfulla människor, alldeles för fina presenter och alldeles alldeles … underbart.

Klart jag dokumenterade det hela … hur jag nu hann med det …

Tack för en v ä l d i g t värdefull kväll!

♥ Foton från mitt 40-kalas den 10/10 09